Att skriva ur ett första personperspektiv

Jo Nesbö skriver sin roman Kungariket ur ett första personperspektiv. Hur påverkar det läsupplevelsen och hur skulle strukturen/upplägget bli annorlunda om han hade valt att lyfta in en annan perspektivperson? Det är några frågor vi kommer att diskutera på skrivkursen Bokcirkel för författare när vi diskuterar Kungariket den 21 februari. Vill du vara med?

Mer info om Bokcirkel för författare och kommande böcker.

I den här artikeln fördjupar jag mig i vad man som författare ska tänka på när man väljer att skriva ur ett första personperspektiv, som underlag för en givande diskussion den 21 februari.

Om perspektiv och berättarröst

Perspektiv: vem är det som ser och upplever berättelsen (genom vems lins ”ser/upplever” läsaren det som sker?).

  • Första person: ”jag” berättar om det som sker mig
  • Andra person: du upplever berättelsen
  • Tredje person: han eller hon upplever händelserna i berättelsen

En författare kan välja att hålla sig till ett perspektiv genom hela berättelsen men det är även vanligt att variera, t ex att vartannat kapitel är ur en viss persons perspektiv (t ex upplevt som första person) och vartannat kapitel är ur en annan persons perspektiv (där läsaren får följa vad som händer honom/henne).

Berättare: vem är det som berättar historien för läsaren (vem ”hör” läsaren?).

Man brukar skilja på berättare som är inuti berättelsen, som en av karaktärerna, och berättare som står utanför berättelsen.

  • Första persons perspektiv (ovan) innebär att det är denne ”jag” som berättar utifrån egna upplevelser, tankar, tolkningar och ambitioner. Läsaren kliver in i berättelsens ”jag”.
  • Författaren kan vara berättare, t ex ”Nu ska jag berätta om …”
  • Allvetande berättare vet allt, även sådant som kommer att ske eller som händer någon helt annanstans samtidigt, och kan kliva in i alla karaktärers huvuden. Berättarrösten bör vara unik, som en egen karaktär, och bidrar till att skapa en känsla (t ex ironi eller humor).
  • Objektiv berättare (”flugan på väggen”) är osynlig och iakttar neutralt det som sker, nästan journalistiskt. Berättaren avslöjar inga tankar, känslor eller något av karaktärens inre liv.

En berättelse ur första personperspektiv

I första personens perspektiv är det ”jag” som berättar min historia, ur mitt perspektiv, med min röst.

Det innebär att alla händelser filtreras genom denne persons unika tolkningar. Du som författare kan inte inkludera någonting som denne person inte känner till. Ny information uppstår t ex genom sådant ”jag” ser, hör, läser men även misstänker, tolkar, gissar osv. Det innebär också att läsaren förstår vad karaktären gör och varför.

Detta perspektivval ger läsaren en närhet till berättaren, eftersom läsaren får uppleva karaktärens tankar, känslor och subjektiva tolkningar av händelser i samma takt som perspektivpersonen upplever eller minns dem.

I Kungariket har författaren Jo Nesbö valt att låta läsaren uppleva allt genom huvudkaraktären Roy, i ett första personperspektiv. Det är bilmekanikern Roy som är ”jag” och som berättar sin berättelse med en tydlig egen röst. I inledningen får vi se när hans bror Carl, som varit borta i över 15 år, plötsligt meddelat att han är på väg hem, till barndomshuset i de norska bergen:

”I femton år hade jag bott här ensam, men nu var det alltså slut. En V8:a brummade och morrade någonstans nere i molntäcket.  Lät så nära att den måste ha passerat Japankurvan mitt i stigningen. Föraren gasade, släppte upp, rundade en av hårnålskurvorna, gasade igen. Närmare och närmare. Man kunde höra att han hade tagit de här kurvorna tidigare. Och nu när jag kunde skilja nyanserna i motorljudet åt, de djupa suckarna när han växlade, den djupa basen som bara en Cadillac på låg växel har, visste jag att det var en DeVille. Samma som det stora, svarta åkdonet pappa hade haft. Naturligtvis.”

Att tänka på som författare

När du som författare väljer att skriva ur ett första personperspektiv så behöver du ha i åtanke att läsaren endast kan lära sig information genom karaktärens direkta upplevelse (vad de ser, känner, hör, säger och gör) och en viss grad av indirekt upplevelse (vad de tolkar utifrån andras handlingar, ord eller omständigheter).

Ett vanligt misstag jag möter när jag skrivcoachar och lektörsläser är att författaren skriver t ex ”Jag hörde dörren slå igen bakom mig”. Kom ihåg, ”jag” tänker inte på att jag hör (mer än om jag aktivt lyssnar efter något), jag bara hör. Ett korrekt sätt att skriva är helt enkelt att skippa att jag tänkte/såg/hörde/kände … Exemplet ovan skulle istället kunna bli: ”Dörren slog igen bakom mig”. Mer spännande! Och mer korrekt – då är vi inne i perspektivpersonens värld. Läsaren förstår att ”jag” inte skulle kunna uppleva ljudet från dörren om jag inte hörde det.

På motsvarande sätt är det omöjligt för ”mig” att veta att någon gör något bakom min rygg. Möjligtvis kan ”jag” t ex höra eller misstänka att något sker bakom min rygg.

Dessutom bör du som författare vara noga med att den unika karaktären har en egen personlighet, med en tydlig egen attityd och röst. Det är inte författaren som berättar, utan karaktären.

Stora möjligheter till överraskning

Som jag har nämnt tidigare: när du väljer första personperspektiv har berättaren en begränsad, subjektiv syn på de händelser som inträffar i berättelsen. Detta kan vara en fördel eller en nackdel beroende på vilken typ av berättelse du skriver.

Det kan till exempel vara en fördel om det är avgörande för din berättelse att kunskap eller insikter portioneras efter hand. Läsaren kommer enbart veta samma saker som karaktären, ta del av nya fakta, insikter, misstankar osv i samma takt som berättelsens ”jag”. Det kan vara ett bra perspektivval för att skapa sådan spänning som uppstår när läsaren kan vara lika aktiv som karaktären att hitta en lösning eller ett svar.

Första personperspektiv är också ett bra alternativ om du vill använda en så kallad opålitlig berättare. En opålitlig berättare kan t ex vara en karaktär som t ex är lögnaktig, mentalt instabil eller naiv. Eftersom läsaren upplever berättelsen ur dennes subjektiva världssyn, ger det författaren möjlighet att överraska på slutet.

I Kungariket använder Jo Nesbö perspektivvalets möjligheter att överraska t ex genom att huvudkaraktären Roy avslöjar olika saker efter hand. Det kan t ex vara en kommentar som triggar ett minne som avslöjar för läsaren vad som egentligen hände den där gången för länge sedan. Det innebär att läsaren misstänker, gissar och anar olika scenario men författaren styr när karaktären ska tänka/minnas/uppleva något som avslöjar för läsaren vad som egentligen har skett. Det är ett effektivt sätt att hålla läsaren aktiv och att successivt avslöja allt mer för läsaren.

Skillnader och likheter med tredjepersonperspektiv

Om du som författare väljer att skriva i tredje person nära/begränsat perspektiv, så är det i stort sett samma som gäller som för första personperspektivet. Men du kan tillägga ”sa han”, ”han såg” osv. Ju mer distans du som författare lägger mellan karaktären och berättaren, ju mer kan du skriva in annat än sådant som personen upplever själv. Du kan t ex skriva neutrala miljöbeskrivningar eller även skriva att två män närmade sig honom bakifrån.

Jag kommer ta upp mer om olika perspektiv och berättarröster framöver. Under tiden passar jag på att ge exempel på andra böcker skrivna ur ett första personperspektiv:

  • Hungerspelen av Suzanne Collins, ISBN 9789179751562
  • En allvarsam lek av Sally Thorne, ISBN 9789150943894
  • Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti, ISBN 9789177129516
  • Kungariket av Jo Nesbö, ISBN 9789100185596

Har du andra bra exempel? Tipsa gärna som kommentar.

Bokcirkel för författare

- en skrivkurs i bokcirkelformat

Genom att läsa, diskutera och lära av bästsäljande författares skrivtekniker utvecklar vi vårt eget författarskap. 

Läs mer om Bokcirkel för författar

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Alexander Buxbom

    Hej. En av mina favoritböcker är skriven ur ett första person perspektiv, Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafon

Lämna ett svar