Bokanalys: Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Den här bokanalysen visar hur Delia Owens strukturerat upp Där kräftorna sjunger enligt klassisk dramaturgi, och att den tydligt håller sig till ja/nej-frågan ”Var det Kya som mördade Chase?”. Temat som genomsyrar handlar om utanförskap: ”Vad krävs, och vad är det värt, att få känna tillhörighet?”. Bokanalysen visar hur dramaturgi och tema samspelar.

Bokcirkel för författare

- en skrivkurs i bokcirkelformat

Genom att läsa, diskutera och lära av bästsäljande författares skrivtekniker utvecklar vi vårt eget författarskap. 

Den 17 januari diskuterade vi Där kräftorna sjunger av Delia Owens, och analyserade hennes tekniker för miljö; hur hon använder varierade verb, använder miljö för att skapa stämning och förebåda skiften, samt hur karaktärerna speglas i miljön och hur miljön till och med är en egen karaktär.

Läs mer om Bokcirkel för författare

I prologen får vi veta att Chase Andrews ligger död i träsket. Hans kropp skulle vanligtvis ha förmultnat och blivit en av träskets många hemligheter. Men några pojkar hittade kroppen. Som läsare anar vi att han blivit mördad. Sannolikt av någon som känner träsket väl. I nästa kapitel får vi möta Kya, en flicka som bor i våtmarkerna och successivt överges av sin familj och hittar överlevnadsstrategier. En sådan strategi är att hålla sig undan samhället genom att gömma sig i träsket.

Berättelsens så kallade ja/nej-fråga väcks tidigt och genomsyrar hela berättelsen: ”Var det Kya som mördade Chase?”. Nedan har jag sammanfattat dramaturgin som kopplar till denna frågeställning.

Berättelsen har dessutom ett tydligt tema, om utanförskap och ensamhet. Temat kan sammanfattas ungefär som ”Vad krävs, och vad är det värt, att få känna tillhörighet?”. Nedan lyfter jag in citat som speglar denna tematiska frågeställning, i syfte att visa hur Delia Owens helat tiden låter temat och dramaturgin samspela och stärka varandra.

Tips:

Bokanalys: Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Dramaturgi

Var det Kya som mördade Chase?

Tema

Utanförskap – vad krävs, och vad är det värt, att få känna tillhörighet?

Uppstart (första 20-25 %):

Introducera huvudkaraktären i hennes normala miljö och visa vad som är viktigt för henne (som har betydelse på sikt) samt vad hon har för drivkrafter och svagheter. Någonstans brukar även ett motstånd, en antagonist, skymta.

Kya växer upp som yngsta barnet i en större familj ute i våtmarken, ”träskfolket”. Pappan är alkoholist och misshandlar både fru och barn. Mamman lämnar hemmet och inom kort gör även syskonen det.

Jodi är några år äldre än Kya och är den som stannar kvar längst. Pga grov misshandel flyr han också.

”Du måste va’ försiktig, Kya, fattar du? Om nån kommer hit ska du inte gå in i huset. Där kan dom ta dej. Spring långt ut i träsket. Göm dej bland buskarna. Sopa alltid undan spåren efter dej, jag har ju lärt dig hur man gör.”

Kya listar ut hur hon ska bo med pappan: hålla sig ur vägen, hålla sig så nära träsket som möjligt.

Pappan skärper sig. Fiskar med Kya osv. Men försvinner periodvis utan att Kya vet när han kommer tillbaka.

Kya går ibland till staden, men möter alltid fördomar och spe.

Hon går till skolan, en dag. Blir retad och väljer att aldrig gå tillbaka igen.

Hon åker vilse i våtmarken men ser Tate, broderns kompis, och han visar henne vägen hem.

”Hon visste att det var på grund av pappa som de stack allihop, det hon undrade var varför ingen av dem tog henne med sig.”

”För första gången sedan mamma och Jodie gav sig av andades hon utan att vartenda andetag gjorde ont, kände något annat än smärta. Hon behövde den här båten och den där pojken.”

”Men det var värt att få uppleva den här lilla gnuttan av familjekänsla, trots att både hon och fisken fick betala dyrt för den. Kanske det inte var värt det för fisken, men ändå.”

Första vändpunkten

Något händer i inledningen som tvingar huvudkaraktären att fatta ett svårt beslut, som innebär att hon inte kan gå tillbaka till livet som det var förr. Hon har ett nytt mål.

Kapitel 11

Kya 10 år inser att pappan sannolikt inte kommer tillbaka. Hon har ingen mat kvar, vintern närmar sig.

Ett alternativ är att ”gå in till stan och anmäla mej till myndigheterna. Då skulle jag åtminstone få mat och gå i skolan.”

Istället får hon en annan idé: hon samlar och säljer musslor till Jumpin’. På så vis kan hon försörja sig själv – och hålla sig gömd för myndigheterna. Hon gör sig så osynlig hon kan, bland annat genom att sluta gå till lanthandeln.

”Nä, jag kan inte bara lämna fiskmåsarna, hägern, skjulet. Våtmarken är ju den enda familj jag har.”

Reaktionsfasen (ca 25- 50 %)

Efter vändpunkten försöker huvudkaraktären hantera den nya situationen. Nu ska det bli tydligt för läsaren vilka risker som står på spel och hur omfattande motståndet är. Det hon lär sig nu kommer på sikt vara viktiga för att nå målet. I den här fasen är det vanligt att inkludera romantik eller fördjupad vänskap – med syftet att huvudkaraktären ska kunna resonera högt kring det som händer.

Kya håller sig undan myndigheterna (lyssnar efter Kråkornas skvaller). Hon säljer inte bara musslor utan även rökt fisk till Jumpin’.

Tate närmar sig henne, ger unika fjädrar. Lär henne läsa.

Kya är rädd för socialen som vill ha tag i henne. Tate föreslår att hon ska gömma sig där ute är kräftorna sjunger, en fras mamman också använt. Det betyder där det vilda fortfarande är vilt.

Hon börjar använda en stuga i träskmarken som gömställe. Där träffas hon och Tate, och med tiden utvecklar de en romans.

Tate åker sedan till universitet, men lovar att inte lämna Kya. Han varnar henne för folk, vet vilka fördomar som spirar kring henne. Tate kommer dock inte tillbaka. Kya blir deprimerad. Enda kontakten med omvärlden är genom Jumpin’ men även där är hon ytterst fåordig.

Hennes samling av fågelbon, fjädrar och snäckor växer, hon grupperar dem och hon målar. 3 år går. Tills hon en dag möter Chases blick: han lade märke till henne!

De börjar träffas. Kya misstänker att han inte vill ha något långvarigt med henne, men hon väljer ändå att träffa honom, för att lindra ensamheten.

Han tafsar och beter sig respektlöst. Hon lämnar honom och går hem genom träsket.

Tate ska åka till universitetet:
”Jag menar det verkligen, Kya. Akta dej för folk. Låt ingen främling komma i närheten.”

”Ensamheten blev så stor att den inte längre rymdes i hennes bröst. Hon längtade efter en röst, en närvaro, en beröring, men mest av allt ville hon skydda sitt hjärta.”

”Men ensamheten har sin egen kompass. Och hon gick tillbaka till stranden för att leta efter honom [Chase] nästa dag igen. Och nästa.”

”Och djupt inom sig oroade hon sig för att hon var ett strandfynd, något märkvärdigt som han vände och vred i sin hand för att sedan kasta tillbaka i sanden. Men hon fortsatte gå. Hon hade gett kärleken en chans, nu ville hon bara fylla tomheten inuti. Lindra ensamheten medan hon murade igen sitt hjärta.”

Mittpunkten (ungefär i mitten av berättelsen):

Huvudkaraktären får ny information eller insikt som gör att hon kan gå från reaktionsfas till att proaktivt agera och ta sig an utmaningen. Det behöver inte vara något storskaligt eller dramatiskt, det kan t ex vara ett ”det här kommer jag inte tolerera längre”-tillfälle. Det viktiga är att det upplevs logiskt sett till vad som har skett tidigare, samtidigt som mittpunkten är en katalysator som aktiverar nya val, beteenden och händelser.

Kapitel 24 – Brandtornet

Kya sade stopp efter Chases klumpiga tafsande vid deras första picknic. Hon är ensam, och har följt efter honom på avstånd. En dag upptäcker han henne och de pratar. Han ber om ursäkt och hon beslutar sig för att ge honom en chans till. Hon ska våga satsa på tvåsamhet framför ensamhet.

Han visar henne brandtornet och där ger hon honom snäckhalsbandet.

”Hur mycket är man villig att betala för att slippa vara ensam?”

”Den här chansen att bli accepterad kanske hon aldrig skulle få igen.”

Attack-fasen (ca 50 – 75 %)

Tack vare tidigare erfarenheter och den nya insikten kan hon nu proaktivt agera för att närma sig sitt mål. Hon attackerar problemet/utmaningen på ett medvetet sätt. Men hon kommer självklart inte nå målet än. Vanligtvis kommer huvudkaraktären nu till insikt om vad hon behöver övervinna inom sig själv för att lyckas. En del av utmaningarna kommer att lösas i denna del, men de viktigaste förblir olösta till efter andra vändpunkten. Detta brukar också anses vara sista tillfället att lägga in nya avgörande pusselbitar för att läsaren inte ska känna sig lurad på slutet.

Kya får veta att Chase har förlovat sig med en annan kvinna. Han har kört ett dubbelspel, han har lockat henne med fagra ord om giftemål för att få vad han velat ha.

Hon sörjer, men inser att det inte är Chase hon sörjer utan ”ett liv kantat av avvisanden.”

Ett år senare (22 år) håller hon sin egen bok i händerna. Hon gläds, men sörjer också att hon inte har någon att visa den för. Tack vare Tates omtanke kan hennes kärlek till våtmarken bli ett livsverk, en försörjning. Hon längtar efter Tate men vågar inte erbjuda mer än vänskap. Hon känner stolthet att de till och med är kollegor!

Hon ser till att få äganderättigheter till våtmarken hon bor på.

Tack vare boken hittar Jodie henne igen och hon känner större närhet till sin biologiska familj. Hon uttrycker att Jumpin’ varit hennes familj. Jodie uppmuntrar Kya att våga lita på Tate igen.

Chase försöker våldta Kya. Hon slår sig fri och inser att hon inte kan berätta, lagen skulle aldrig sätta hennes, Träskflickans, ord före Chase Andrews.

Lågvattenmärke: Under tiden har läsaren följt mordutredningen fortgå (en parallell historia) och alla misstankar pekar mot Kya som sin vana trogen skickligt lyckas hålla sig undan. Till slut fångas hon in och häktas för mordet på Chase Andrews.

“Vetskapen om att hon inte kunde springa mot honom [Chase] brände i bröstet, påminde om hur fel allt var.”

“Till sist kom rädslan krypande från en plats inom henne som var djupare än havet. Rädslan inför vetskapen att hon skulle bli helt ensam igen. Antagligen för alltid. Ett livstidsstraff.”

”Hon drog fingrarna över sidorna [i sin egen bok] och mindes varenda snäcka och hur hon hade hittat den, vad den hade legat på stranden, vilken årstid det varit, soluppgången. Ett familjealbum.”

Jodie uppmuntrar Kya att förlåta Tate: ”… i slutänden är det allt man har, relationer”.

Andra vändpunkten

Slutet av tredje fasen inkludera ofta huvudkaraktärens lågvattenmärke (om det är en berättelse som slutar lyckligt). Läsaren får se exakt hur svårt motståndet är och hur mycket huvudkaraktären riskerar att förlora. Men i den krisen lär hon sig något avgörande (ofta om sig själv) som ändrar spelplanen och ger henne nytt hopp, en ny chans. Denna lärdom/insikt utgör andra vändpunkten och leder till en ny fas i berättelsen.

Kapitel 41

När Chase attackerar Kya noterade hon att han fortfarande hade snäckhalsbandet på sig. Han sade ”du är min.” Hon är rädd, vet att han kommer att söka upp henne.

Det får Kya att se klart och tydligt vad hennes mamma fått utstå, och förstår varför hon varit tvungen att ge sig av. ”Jag tänker aldrig leva på det viset – att bara gå och vänta på nästa knytnävsslag.”

Då ser hon en bönsyrsa locka till sig en hane, och medan han fortfarande är upptagen med att lägra honan, börjar hon äta upp honom. Kya funderar på Eldsflugor, där honor använder falska signaler för att locka till sig hanar av andra arter och äta upp dem.

”Honinsekter vet minsann hur man handskas med älskare, tänkte Kya.”

”Chase hade antagligen skrutit om vad de hade gjort för alla. Inte konstigt att folk skydde henne – hon passade inte in, var äcklig.”

Upplösningen (sista 25 %)

Vår hjälte sätter alla de hjul i rullning som leder till historiens upplösning. Hon löser uppgiften, når målet. Hjälten behöver inte vinna, eller ens överleva – det är offret hon är villig att ta som är poängen. I den här delen ska självklart även alla frön som har såtts skördas och alla trådar knytas ihop.

Tate ger Kya en röd mössa, två veckor innan mordet.

Chase söker upp henne på stranden och enbart med turens hjälp undkommer hon honom. ”Pappas beteende hade lärt henne det, om och om igen – dessa män var alltid tvungna att få det sista slaget.”

”Chase skulle inte släppa det här. Att vara isolerad var en sak, att leva i rädsla en helt annan.”

Kya får en inbjudan till förläggaren i en grannstad. Både Tate och Jumpin’ uppmuntrar henne att ta bussen dit.

Medan hon är borta, dör Chase Andrews i träsket, under vakttornet. Förmodligen mord. Alla spår undanröjda. Halsbandet saknas. Röda fibrer hittas på hans kläder, samma fibrer som i Kyas mössa.

Stegvis under rättegången samlas allt fler och visar Kya sitt stöd. Hon har en familj.

Domen friar Kya. Hon känner sig ändå sviken. Föredrar ensamhet. Tate närmar sig henne försiktigt och tids nog blir de ett par, bosatta i hennes renoverade stuga.

Jodie kommer dit med sin familj och huset fylls av liv.

Kya dör 64 år gammal. Tate hittar då bevis på att Kya mördat Chase – han hittar halsbandet samt en dikt av Amanda Hamilton (med Kyas handstil) med namnet Eldflugan som tydligt beskriver fällan och Chases död. Tate bränner de sista bevisen.

Hela staden kommer till hennes begravning.

”Men, mina damer och herrar, uteslöt vi miss Clark för att hon var annorlunda, eller blev hon annorlunda för att vi uteslöt henne?”

”Det kändes som om det var den lilla staden och inte Kya som väntade på sin dom.”

Jodie vill att Kya ska förlåta byn, att hon inte ska fjärma sig ännu mer. Han menar att den friande domen kan tolkas som att byborna säger att de vill acceptera henne nu.

”… du har all anledning i världen att hata folk. Jag förstår dig, men …”

”Det är just det som ingen begriper om mig.” Hon höjde rösten ”Jag har aldrig hatat någon. Det var de som hatade mig. Det var de som skrattade åt mig. Det var de som lämnade mig. Det ar de som trakasserade mig. Det var de som gav sig på mig. Jo, det är sant: jag har lärt mig att leva utan andra människor. Utan dig. Utan mamma. Utan någon alls!”

”Tates tillgivenhet övertygade henne till sist om att mänsklig kärlek överträffar träskdjurens bisarra konkurrens om att få para sig, men livet lärde henne också att urgamla överlevnadsgener fortfarande finns kvar i vissa oönskade former bland vindlingarna i människans genetiska kod.”

Där kräftorna sjunger av Delia Owens, ISBN 9789137154831

Bokcirkel för författare

- en skrivkurs i bokcirkelformat

Genom att läsa, diskutera och lära av bästsäljande författares skrivtekniker utvecklar vi vårt eget författarskap. 

  • 17 januari: Där kräftorna sjunger av Delia Owens
  • 21 februari: Kungariket av Jo Nesbö
  • 21 mars: Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Läs mer om Bokcirkel för författare

Vill du veta mer om hur dramaturgi kan hjälpa dig skriva en riktigt bra bok?

I en artikelserie i åtta delar beskriver jag på vilket sätt dramaturgi kan hjälpa dig skriva ett bättre manus.

Lämna ett svar