Det dina karaktärer kan avslöja, eller dölja, med hjälp av kroppsspråk

  • Inläggskategori:Skrivtips

De ord vi säger står bara för en bråkdel av det vi kommunicerar. Gester, minspel och röstläge står för en större del av vår kommunikation och påverkar hur andra tolkar det vi säger. Detta ger dig som författare en uppsjö av möjligheter att öka gestaltning, undertext och spänning i din berättelse.

Du har säkert hört det förr: merparten av vår kommunikation består av kroppsspråk, dvs icke-verbala gester och uttryck.

Om man sammanfattar … vad olika forskare har kommit fram till, så kan man säga att av det vi uppfattar i samtal med en annan människa är 10 procent ordens innebörd, 20 procent är tonfallet och betoningar och 70 procent kroppsspråk. 
(Wikipedia 23 april)

Hur vi uttrycker oss med vårt kroppsspråk har en enorm inverkan på sättet andra människor tolkar och uppfattar oss. Vi avslöjar ständigt ledtrådar om vad vi tänker och känner i och med att vi sänder icke-verbala meddelanden i form av kroppsrörelser, ansiktsuttryck, tonfall och röstläge osv.

Eftersom kroppsspråket är en så stor del av vår kommunikation, innebär det att när ord och kroppsspråk motsäger varandra så tenderar vi att lita mer på kroppsspråket. Vi vet helt enkelt att det är lättare att ljuga med ord än med kroppen.

Här har du som författare en fantastisk källa att ösa ur för att gestalta. Lär dig skriva de små gester vi använder, medvetet och omedvetet, som t ex innebär att din karaktär inte själv inser vad hen avslöjar för någon annan eller som innebär att din karaktär missförstår en annan person.

  • En karaktär förstår (eller misstolkar) att en annan karaktär ljuger
  • En karaktär kan tolka sanningen tack vare avslöjande kroppsspråk
  • Läsaren förstår (tolkar själv) att en karaktär ljuger eller omedvetet avslöjar en sanning som hen inte borde avslöja

Hur du som författare kan använda kroppsspråk

Att använda kroppsspråk är ett fantastiskt verktyg för gestaltning, undertext och öka spänningen.

När det är vanliga situationer så bör kroppsspråk, tonfall och ord förstärka bilden av vem din karaktär är. Om du gör detta med omsorg så kommer läsarna kunna känna igen och särskilja dina huvudkaraktärer. Du kan då använda förändringar i gester, tonläge, sätt att prata osv för att signalera t ex oro eller lögn.

Du kan även använda kroppsspråk för att gestalta hur en karaktär försöka dölja sitt inre känsloliv med gester eller ord som står i kontrast med kroppsspråket. Till exempel:

  • Om din karaktär möter en person som säger att hen mår bra, men tonfall och kroppsspråk skickar en annan signal, tenderar vi att lita mer på de subtila signalerna framför medvetna gester och ord. Använd det i kontrast med det din karaktär medvetet säger, eller hur hon medvetet agerar. På så vis kan du som författare signalera vad en karaktär försöker dölja, eller låta karaktären omedvetet avslöja sitt inre känsloliv, för någon annan.
  • Du kan även använda det som ett sätt att öka spänningen, genom att låta läsaren förstå mer än karaktären. Typiska sådana situationer kan vara om det handlar om ett barn som inte förstår varningssignalerna (men läsaren gör det) eller en karaktär som är förblindad av förälskelse inte snappar upp de signaler som skickas men där läsaren tolkar kroppsspråket.

Ett litet extra ord på vägen: vi är snabba att tolka in att någon ljuger. Men vår tolkning är ofta felaktig. Hur kan du använda det i din berättelse?

Exempel på kroppsspråk

  • Personer som upplever stress blinkar oftare än vanligt.
  • Stress innebär också att blodflödet i ansiktet ökar, och vissa reagerar med att röra sig mer i ansiktet (kanske härifrån Pinoccios växande näsa kommer?).
  • En person som försöker komma ihåg något tittar ofta åt sidan.
  • En person som ljuger undviker gärna att titta in i den andres ögon, särskilt om det handlar om ett svek. Ett undantag är när lögnaren är förberedd och istället ser till att medvetet undvika att flacka med blicken.
  • Spegling innebär att parter i en dialog använder samma gester t ex att båda två står med korslagda armar. Det är generellt en signal på samhörighet. Spegling kan användas medvetet för att vända en dålig stämning eller försöka få till en samhörighet som inte finns naturligt.
  • Vid lögn är det vanligt att man lyfter upp hakan.
  • Par eller nära vänner lutar sig ofta nära varandra när de pratar. Om en av dem ljuger eller försöker dölja något kan ökad distans vara ett tecken.
  • Lögnares röst blir ofta ljusare och får en opersonlig, oengagerad klang (låter mer spänd).
  • Lögnare som i förväg vet att de behöver dölja något, t ex i en rättegång, är medvetna om kroppsignaler. Det är vanligt att de håller händer stilla och undviker att flacka med blicken, men ofta är det svårare att hålla fötter och ben stilla. Dessutom pratar en person i en sådan situation vanligtvis mindre än vanligt, av rädsla att försäga sig eller att tonläge eller darr på rösten ska avslöja dem. Ytterligare ett tecken kan vara att ett svar upplevs inrepeterat, att vissa ord och fraser upprepas. (se mer om detta i den här artikeln, som dock har nästan 20 år på nacken)