Karin Smirnoffs “pärlor” bjuder på läsglädje

Karin Smirnoffs bok “Jag for ner till bror” har väckt mycket uppmärksamhet för sitt unika språk. Främst handlar det om avsaknaden av skiljetecken, att namn skrivs ihop till ett ord utan stor bokstav i början samt att hon skriver på utpräglad dialekt.

Bortsett från detta unika skrivsätt så slås jag av hennes skicklighet att beskriva en hel scen med bara ett eller några få ord. Låt mig backa ett steg innan jag återkommer till exempel på detta…

Steinbecks “pärlor”

I högstadiet hade jag en svensklärare som med passion ville väcka alla elevers skriv- och läsglädje. Hon brann särskilt för beskrivande hitte-på-ord och kallade dessa för pärlor, en hänvisning till John Steinbeck och hans bok “Pärlan”.

Jag ska inte försöka räkna ut hur länge sedan det var jag gick på högstadiet men låt mig säga så här: det är smått imponerande att jag än idag kommer ihåg ett av hennes exempel på en Steinbeck-pärla:

“De höll adjöhänderna bakom ryggen”.

En pärla är alltså ett egenkomponerat och påhittat ord som flyter bra i texten och säger otroligt mycket. Adjöhand.

Jag undrar om Karin Smirnoff hade samma lärare som jag en gång i tiden? 🙂 Hon har utan tvekan lyckats med några fantastiska pärlor i sin bok “Jag for ner till bror”:

“…druckit sig igenom festkassarna och ville ha riktigt kul.”

“…sa jag och tvärreste mig.”

“…men i fegljuset såg jag inte att…”

Andra målande beskrivningar Karin Smirnoff ger exempel på är:

Barnahänder bände aldrig en fadrenhand.

Trampade trosorna av fötterna.

I mungipan grodde njutning.

Men det [huset] gömde ingen bror.

Karin Smirnoff Jag for ner till bror
Karin Smirnoffs bok Jag for ner till bror bjuder på flera “pärlor”.

Med få ord lyckas Karin framgångsrikt måla upp scener som beskriver så mycket mer än det ögat kan uppfatta. Skickligt, unikt och bjuder på läsglädje.


Läs fler recensioner om “jag for ner till bror”.

Lämna ett svar