Sally Rooneys “Normala människor” – en första kapitelanalys

De första sidorna i din berättelse är helt avgörande för att fånga läsarens uppmärksamhet. Här har jag lyft fram några saker som Sally Rooney har gjort särskilt bra i sin inledning av boken Normala människor. Vad kan du lära dig av den här bästsäljande författarens sätt att skriva?

Öppnar boken starkt?

Det är Marianne som öppnar när Connell ringer på. Hon har fortfarande skoluniformen på, fast bara kjolen och blusen, tröjan har hon tagit av sig, och hon har inga skor, bara strumpbyxor.
Ah, hej, säger han.
Kom in.

Den här inledningen är inte den mest intressanta jag har läst, men den väcker ändå en viss nyfikenhet. Vi anar att Marianne är hemma hos sig, och att det är efter skoldagen. Men vem är Connell? Varför ringer han på? Han verkar tafatt, hon verkar vänta honom. Vad är relationen mellan dessa två, egentligen?

Dessa öppningsrader gör att jag omedelbart börjar fundera över Connell och Mariannes inbördes relation. Och ur det perspektivet är inledningen lysande: boken handlar om dessa två personer, men om man går djupare i berättelsen så handlar boken om deras relation. Genom hela berättelsen är Marianne alltid någon i relation till Connell, och vice versa. Det finns ett elegant formulerat läsarlöfte i dessa få öppningsrader som författaren aldrig sviker.

Att läsa och lära sig av bästsäljande författare

Läs mer om Bokcirkel för författare – en skrivkurs i bokcirkelformat

Vad verkar boken handla om?

Konflikten som målas upp i första kapitlet handlar om tonårstidens utmaningar i en amerikansk småstad.

Hon är smartast på skolan men anses också vara en kuf, kanske psykiskt störd, och saknar vänner. Han är populär och vill absolut inte associeras med henne. Samtidigt är han lite lockad av henne, inte minst hennes intellekt. På skolan håller hon sig så osynlig som möjligt, men hemma i köket verkar hon vara den som håller i taktpinnen och nästan leker med honom.

Redan i första kapitlet får vi se olika aspekter av tonårstiden. Önskan att passa in. Eller inte. Om klasskillnad, att upprätthålla en image och spela rollspel. Om sexualitet och att söka sin identitet.

Allt spelas upp som undertext i deras dialog och genom briljant gestaltning, samtidigt som språket är enkelt och rakt.

Ett skrivsätt fullt av undertext

Nästan omedelbart förstår vi att Connells mamma Lorraine arbetar hemma hos Marianne. I köket finns en gemenskap mellan Marianne och Lorraine, och genom till synes vardagliga och artiga dialoger, fulla av undertext, anar vi att Connell är obekväm där i köket.

Marianne berättade att ni fick tillbaka resultaten på de förberedande proven i dag, säger Lorraine.
Vi fick tillbaka engelskan, säger han. Man får tillbaka varje ämne för sig. Ska vi gå?
Lorraine viker handskarna prydligt och lägger dem under diskbänken. Sen börjar hon släppa ut håret. Connell tycker att detta är något som hon skulle kunna göra i bilen.

Gestaltning, gestaltning, gestaltning

Sally Rooney är en mästare på gestaltning. Hon berättar inte vad personerna känner men lyckas ändå få mig att på några rader måla upp tydliga bilder för mitt inre. Jag som läsare blir medskapare och tror mig förstå hur Connell känner.

På sida 2 får vi se att Connell och Marianne är kvar i hennes kök medan Connells mamma Lorraine kilat iväg en kort stund:

Han kör ner händerna i fickorna och kväver en irriterad suck, men kväver den med en ljudlig inandning, så att det låter som en suck i alla fall.

Och några rader längre ner ser vi hur hans känsla förstärks:

Han pressar ner händerna ännu lite till, som om han försöker få ner hela sig i fickorna.

Kan det bli tydligare att han bara vill bort från det köket? Är det situationen han vill komma undan, eller är det Marianne? Som läsare vet vi inte riktigt, men blir nyfikna att läsa mer, ta reda på varför han visar upp denna butterhet, denna längtan att komma därifrån. Successivt får vi veta allt mer, som en lök som skalas av och avslöjar alltmer om deras relation. Successivt får vi även följa hur de utvecklas som individer när åren går och omständigheterna förändras, och hur detta påverkar deras relation.

Slutar det första kapitlet på ett intresseväckande sätt?

Absolut! Mamma Lorraine ber Connell vara varsam, snäll, mot Marianne eftersom Marianne är en väldigt känslig person. Det är inte så Marianne framställt sig själv i första kapitlet, i dialogen med Connell. Som läsare förstår vi ändå att den vuxna Lorraine ser något annat i Marianne än jämnåriga inte uppfattar. Vad? undrar jag som läsare. Min nyfikenhet hålls vid liv och jag börjar genast läsa nästa kapitel, som utspelar sig ur Mariannes perspektiv några veckor senare.

  • Titel: Normala människor
  • Författare: Sally Rooney
  • Genre: skönlitteratur
  • ISBN: 9789100179724 och 9780571334650

Lämna ett svar