Stor magi – leva kreativt utan rädsla av Elizabeth Gilbert

Elizabeth Gilbert är en super-duper-mega-framgångsrik författare, i och med att hon slog igenom stort med boken Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat, Pray, Love) som även blivit film. Den framgången har hon lyckats följa upp sedan dess, inte minst med boken Stor magi – leva kreativt utan rädsla, en bok jag nyligen läst.

Grundidén i Stor magi bygger på hur hon efter framgångarna med Lyckan, kärleken och meningen med livet ofta fick frågan (och ställde den nog även ofta till sig själv) av karaktären ”Hur ska du kunna toppa det här?” och ”Vågar du skriva en bok till, när sannolikheten är att den inte kommer bli samma framgång?” osv.

Här kommer några av hennes huvudbudskap som kan vara väl värda att reflektera över kopplat till ditt eget skrivande (eller även annat konstnärligt skapande).

1. Skriv för din egen skull – inte för att nå framgång

Elizabeth Gilbert värjer sig mot tanken att det finns en ”topp” (som hon riskerade ha nått med sin enormt framgångsrika bok) eller att den största drivkraften för att skapa något nytt handlar om att uppnå eller behålla framgång. Det förutsätter ju att man alltid måste vinna – inte enbart mot andra skapande människor utan även mot sig själv och det man skapat tidigare. Resonemanget slutar ofta med att, eftersom man ändå inte kan vinna efter en megasuccé så bör man kanske över huvud taget inte ställa upp i tävlingen längre.

Det Elizabeth Gilbert framhärdar är: som författare, eller annan konstnär, bör man skapa enbart för sin egen skull. När man inte jagar andras uppskattning, andras kvitto på att det är bra, kan konstnären släppa prestationskraven och ev ångest. Hon förespråkar t ex att man bör få sin försörjning på andra sätt än sin konst, för att undvika att bli ekonomiskt beroende av den. Hon är övertygad om att den ekonomiska pressen hämmar kreativiteten och glädjen i själva skrivandet – och därmed även resultatet.

2. Du ÄR inte din konst

Idéer och inspiration är för Elizabeth Gilbert en form av trollkraft, något övernaturligt. Hon menar att det finns ett sorts väsen, en sorts energi, som kallas “idéer”. De är skilda från människor och har ett eget medvetande och en vilja. De virvlar omkring och söker efter en mänsklig samarbetspartner. Och de kan bara ta form i den fysiska världen genom en människas ansträngningar.  När inspirationen hittar dig så upplever du tydliga signaler (rysningar, ståpäls mm). För att hålla intresset vid liv ordnar sedan idén olika sammanträffanden och tydliga tecken kommer att dyka upp överallt.

Idéer kan vara konstnärliga, vetenskapliga, industriella, kommersiella, etiska, religiösa och politiska.

Hennes tes kring kreativitet handlar alltså om att man ska se konsten och kreativiteten som något som ges till en, utifrån. Du ÄR inte din konst! Du bör däremot vara flitig och skicklig med att förvalta den inspiration som kommer till dig.

3. När inspiration kommer – fullfölj eller släpp

En följd av att inspirationen kommer utifrån innebär enligt Elizabeth Gilbert att du som konstnär (fotograf, dansare, innovationskonsult, författare osv) har ett ANSVAR att granska och värdera inspirationen. Sansa dig en stund, fundera över vad det är som “flugit i dig” och välj: är det du som ska ta hand om den här fantastiska idén eller ska du släppa den så den kan flyga vidare och landa hos någon annan som kan förvalta den bättre? (Jo, hon ser det som ett flygande väsen som tränger sig på.) Här kommer hennes poäng: om du väljer att behålla den fantastiska idén som inspirationen kommer med, ja, då har du faktiskt också en SKYLDIGHET att ta hand om den och göra den så bra du bara kan, med de egenskaper du besitter.

4. Du behöver inte lida för att skapa – du ÄR inte din konst

Elizabeth Gilbert tar helt och fullt avstånd från tanken att människor som skapar, kreativa människor, behöver lida för sin konst.

Bland annat beskriver hon hur samhället gjorde konstnärerna en stor otjänst när vi började säga att vissa människor ”är genier” istället för att säga att de ”har en genius”. Förändringen skedde under renässansen, när gudar och mysterier gav vika för en mer rationell och människocentrerad livssyn. Konstnärerna fick all heder, men även hela skulden, för kreativiteten. Samtidigt vördades konst och konstnärer väldigt högt.  Elizabeth menar att etiketten ”geni” på en konstnär lätt leder till alltför stor press och därmed svårigheter att skapa kreativt.

Förr trodde man istället att inspiration och kreativitet var något utanför kroppen, som vissa människor var bättre skickade att fånga upp och förvalta än andra. Det var något utanför jaget, och därför var personen inte misslyckad om tavlan/boken/dikten/musiken inte blev fantastisk varje gång. Den rätta inspirationen hade helt enkelt inte hittat just dig. Men (återigen): fortsätt arbeta och öva, var lyhörd när inspirationen kommer och, när den väl kommer, värdera om det är dig inspirationen ska till eller om den hellre ska till någon annan. Personen är inte sin konst.

5. Färdigt är bättre än bra

Skriv färdigt. Skriv inte perfekt. Skriv för att du helt enkelt känner att du vill och behöver. Fortsätt trots eventuella refuseringar. För sin egen skull. Men gärna med drömmar om att bli utgiven och läst.


Tips: se Elizabeth Gilbert själv förklara hur hon ser på magi, inspiration och kreativitet
TED-talk med Elizabeth Gilbert


Läs vad andra bloggare skrivit om boken.

Lämna ett svar